Inte din grej, men det är okej

Ridlektion igår, hopplektion. Förra veckan talade jag med min ridlärare och sade att jag skulle vilja testa att hoppa med Patsy. Hon var inte övertygad men tydligen hade hon ändå lyssnat för då jag kom till stallet stod den sötnosens namn på listan. Jag var lite nervös men tänkte att så farligt kunde det väl inte vara, hade hört att det hon springer vid hinder och även sett henne hoppa och inte tyckt att det var så farligt. Hon sprang, närmare bestämt skenade. Hon fick panik helt enkelt. Då vi började med små bomhögar gick det relativt bra men så fort bommarna lades upp på hinderstöd slog det svart i hennes huvud verkade det som. Hon skenade iväg, och det var inte så att hon rusade för att hon blev ivrig, så som ganska många hästar. Nej det var ingen tvekan om att hon gjorde det för att hon var rädd, skräckslagen.

Galet söt är hon ju!

Så nu har jag fått det bevisat, nu tror jag på att hon inte direkt är någon hopphäst. Det skulle inte göra mig så mycket den där farten, men då man märker att hon inte gillar det alls själv så blir det ju inte roligt. Då ska hon nog inte hoppa, för det är inte hennes grej. Fick efteråt dessutom höra att det fanns sådana som aldrig förr sett någon hoppa med henne utan att flyga av, så ja kanske inte den bästa idén. En sak som gjorde mig glad i alla fall var att tjejen som red henne på timmen före sade till mig då vi bytte hästen att hon blev nervös då jag hade kommit in i manegen för att kolla medan jag väntade på min egen timme. Varför? Jo för att "jag är den där som rider Patsy jättebra". Sådana kommentarer blir man glad av.

Här är hon efter att jag fört ut henne i hagen. Jag tänkte igår också att jag nog börjar tycka väldigt mycket om den här hästen. I början var det ju så att jag tänkte att ja jag kan väl rida henne, sedan blev det att hon är ju riktigt kul, och så att jag nog gillar henne. Och nu känner jag verkligen att jag nästan älskar den här hästen, hon har nog stulit mitt hjärta nu, nu kan jag medge det.

<3 : Madde