En till älskling i himlen

Inte världens gladaste hästtjej som sitter här och skriver. Ingen bra dag på stallet alls... Hann trava något varv med Misu innan hon började halta så mycket att jag måste avbryta timmen. Nåjaa inte så kul men jag får till godo timmen så. Men det som var det värsta, min Roope vandrar nu för evigt utan smärtor i hästarnas himmel. Han fick ett akut sjukanfall på morgonen och nu är han borta. Min första sköthäst, den första hästen som jag verkligen älskat så mycket. Lärt mig otroligt mycket på honom och upplevt så mycket fint tillsammans med honom. En julterräng då vi galopperade så fort, det fortaste jag någonsin ridit, utan sadel men ändå känna att jag har kontroll och att jag kan lita på hästen. Roope tog hand om mig då.

På senaste tiden blev det mest hopplektioner tillsammans, men de var härliga de också. Sista gången jag red honom var på våren, en hopplektion, terminens sista. Och språnget på oxern som låg på 80-90cm var det bästa språnget jag någonsin hoppat. Tänk att han kunde vara så pigg hela tiden och sedan bara plötsligt vara borta.

Alla gånger jag kom till stallet bara för att sköta om honom, rykta honom, städa hans box, putsa hans utrustning och bara mysa med honom. Och de gånger han lyft huvudet och frustat åt mig. Den hästen har gjort mig så glad. Visst har det funnits lektioner, många lektioner då jag nästan gråtit efteråt och bara villat svära. Då han har varit extra styv och bara vägrat koncentrera sig, men guldstunderna gör ändå att det känns så obetydligt.

Min nyaste ängel i himlen. Jag älskar dig. Jag kommer aldrig att glömma dig. Det första av antagligen och hoppeligen många hästar som jag kännt att jag på riktigt hade något speciellt med. Tårarna som nu rullar ner för min kind är bara ett tecken på hur mycket du verkligen betydde för mig. Älskar dig min gamla fina pojke <3

En bild säger mer än tusen ord, vila i frid Kotimäen Rabbit <3

<3 : Madde