Under veckoslutet fungerade jag alltså som en av förläggningscheferna. Det var tungt, stressande och jag insåg att jag nog antagligen inte riktigt är en chefstyp. Jag älskar att planera och ordna och ta beslut men att helt hålla i trådarna är inte min grej. Jag trodde att jag misslyckats i väldigt mycket och på söndag eftermiddag kände jag faktiskt att "inte igen". Tröttheten och allt det andra tog sig ut i lite tårar i Jonathans famn. Men nu, någon dag senare börjar allt kännas betydligt bättre. Jag har via andra ledare fått höra kommentarer av barnen, och då de finns kommentarer som "Det här var det roligaste jag gjort" och "Det här var ju den roligaste förläggningen hittills" börjar jag ju kunna tro att det har lyckats. Och de äldre scouterna som lät oss veta ganska mycket att de inte tyckte det var det minsta roligt att sova i tält, ha nattuppgift, första hjälp på natten och så vidare sade som sista kommentar då de åkte hem "det var roligt".
Och ja, helgen för de äldre var ganska inriktad på tävling, speciellt lördagen. Och nej, alla kan inte vilja tävla. Men kanske det ändå var helt okej, förra året var det knappt någon tävling alls, så i år lite mera. Och alla kan faktiskt inte gilla allt program eller tycka att alla saker jag tycker är tuffa är det. Så nu har jag nog ett leende då jag tänker tillbaka på helgen. Jag tror nog jag är nöjd, men nästa gång tror jag inte att jag ska vara ansvarig.
Innan vi, runt halv ett på natten gick ut för att hålla en första hjälp kontroll åt de äldsta. Vi använde Oboy som rekvisita och ordnade olyckan runt en den, vi hade helt enkelt kört upp båten på land. Det blåa liggunderlaget är mitt hav, jag hade fallit i och låg där och visslade i visselpipan.
Finaste ledargänget! Tack!
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar