När inget hjälper. Fast jag inte skulle ha någon hosta eller snuva skulle jag ju ändå inte få fara verkar det som. Jag har inte haft feber på ett dygn. Snuva har man alltid efter en flunssa någon vecka och hostan gör jag mig av med tills imorgon. Jag gör så många besvikna och arga att jag själv ju går under. Jag har en antibiotika kur på två veckor, men jag kan ju inte vara två veckor utan att göra någonting. Och det känns som om jag imorgon skulle vara så frisk att jag skulle kunna börja leva normalt. Jag har snart gråtit över en halv timme utan stop. Jag borde inte skriva detta men jag bara måste få det ur mig för ingen verkar förstå mig.
Just nu hatar jag allt här i mitt rum, min jävla säng som jag varit bunden till tre dagar, jag vill inte vara här längre jag behöver inte den längre. Mina vattenflaskor, saftglas och tekoppar, tack så jävla mycket ni hjälpte inte ett piss. Skolväskan och kameran, som påminner mig om var jag inte har kunnat vara och vart jag inte får fara.
Sköter man sin flunssa blir man frisk på två veckor och annars på 14 dagar så jag föredrar så mycket att strunta i att sköta. Jag orkar inte sköta. Ska väl inte se världen ännu heller... mitt råttbo...
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar