Puppy fever

Valpfeber. Eller egentligen hundfeber, det skulle inte behöva vara en valp. Jag bara saknar att ha en hund just nu. Det är klart att vi har Chili, men han bor ju hos pappa och jag ser honom ibland bara en gång i veckan. Jag har alltid havt hund, har vuxit upp med hundar och så. Ja ända tills jag var 13 då vi flyttade från Porkala till Grankulla. Det var svårt i början men jag vande mig men ibland får jag sådan längtan av att ha en hund hos mig hela tiden. Sist och slutligen är det inte så jobbigt, man vänjer sig med att gå ut med dem och det blir en rutin som är väldigt svår att vara utan när man inte längre behöver gå ut med dem.

Idag har varit precis en sådan dag när jag bara skulle vilja ha en hund, kunna krama om den, gosa med den och bara känna dess närvaro. Regnet har öst idag och skulle jag ha en hund skulle jag ha måstat gå ut i det men och, en hund ger så mycket mer glädje än vad det är jobbigt. Jag känner mig lite som en femåring, vars högsta önskan är att få en hundvalp, men jag vill så mycket ha en hund just nu att jag inte riktigt vet vad jag skall göra. Jag säger inte att det måste vara en ny hund, jag skulle vara hur glad som helst över att få ha Chillen här hos mig just nu. Men han är ingen stads hund, han behöver få vara på landet och ha sådan frihet han får där, trots att han oftast är fast men ändå. Det är svårt att beskriva.

Allt är så tyst hemma utan en hund. Det känns verkligen som om någonting fattas, och trots att jag bott två och ett halv år i princip utan hund är jag varje gång jag öppnar dörren färdig med knäet att stoppa en hund som kommer springande överlycklig och hälsar dig välkommen hem. En hund som inte finns.

Vill ha en människans bästa vän nu <3 : Madde