Igår kväll somnade jag bra men vaknade runt tre på natten igen. Var vaken en stund men somnade igen. Inget konstigt med det, men sedan kanske en timme senare hände någonting alldeles fruktansvärt. Har haft obehag över det hela dagen. För första gången i mitt liv upplevde jag en sömnparalys. Det vill säga, i princip att hjärnan är vaken men musklerna sover. Man kan alltså se och tänka men inte röra sig alls. Jag vaknade och hörde ett knarrande ljud, nu i efterhand tror jag att det var i någon dröm och att det egentligen inte fanns något sådant ljud. Men i alla fall tänkte jag svänga mig då jag låg med ryggen mot dörren, för att kolla dig. Men det gick inte, jag kunde inte svänga mig. Så försökte jag sträcka på benet men det var helt enkelt omöjligt, hur mycket jag än koncentrerade mig så gick det inte att få benet rakt. Jag kunde inte röra på fingrarna, jag kunde helt enkelt inte röra en enda muskel i min kropp.
Det höll inte på länge men tillräckligt för att jag skulle uppleva det enorma obehaget och rädslan det orsakade. Det var en fruktansvärd upplevelse och jag är alldeles säker att jag aldrig någonsin vill uppleva sömnparalys igen. En gång var för mycket, och jag är faktiskt ganska rädd att det ska hända igen. Och jag vet att det beror på att jag just nu är så galet stressad, så som jag aldrig varit och att det beror på det. Och det här är ett ganska tydligt tecken för mig om att det här inte är så hälsosamt, just nu väntar jag bara på fredagen då jag åker upp till Vasa.
Jag tycker synd om er som upplever sömnparalys ofta och hoppas att ingen någonsin skulle behöva uppleva det tillståndet.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar