Sätta mig upp på en vit häst och galoppera iväg

Igår fick jag höra att det känns som om jag ibland bara skulle vilja sätta mig upp på en vit häst och galoppera iväg. Och så rätt den här personen hade, det är exakt vad jag vill. Och det värsta är att jag har skitdåligt samvete över att jag vill det. För tillfället känns det som om inget jag gör blir bra eller som om jag gör tillräckligt. Ändå känns det att jag hela tiden gör men att jag inte hinner med. Jag mår bra, jag har inget att klaga över men ändå blir ingenting rätt. Jag tror att jag på våren någon gång ska förklara för er vad som skett denna höst, om jag själv förstår för just nu gör jag inte det. Jag vill be alla personer i min närhet om förlåtelse, jag är så dålig på att göra det men jag känner verkligen att det inte kan vara lätt att umgås med mig just nu. För hur kan man villa umgås med någon som egentligen inte orkar umgås utan bara vill känna att hon har någon där, att hon inte behöver bry sig eller anstränga sig för att få vara med. Det är en självklarhet att hon är med och folk gillar henne. Men så fungerar det inte men just nu är det bara så jag är.

<3 : Madde