Blyg eller galen?

Denna tanke slog mig igår på kvällen/ natten då vi satt i grill stugan på lägerskolan. Jag har aldrig varit så pratsam mot nya människor jag träffat, eftersom jag är väldigt blyg. Sedan hur jag beter mig med mina vänner och personer jag litar på är en helt annan grej. Men igår pratade jag med vem som helst, som jag aldrig sett förr helt utan problem, jag var inte det minsta blyg. Detta ledde ju till att jag lärde känna mycket nya människor, vilket så klart var otroligt kul. Jag var helt super glad över att jag inte var blyg som jag brukar. Men sedan slog denna tanke mig.

Mister jag en del av min personlighet om jag inte är lite blyg i början då jag träffar nya människor? Var det verkligen jag som gick fram och pratade till så många människor? Jag kan förstå att detta låter väldigt konstigt. Jag menar, förstås är det ju bra att jag vågar prata och inte sitter tyst i ett hörn medan mina kompisar lär känna en massa nya människor. Men ändå är jag lite orolig över att mista min personlighet. Jag vill ju vara jag, om jag nu alltså vet vem jag är. Men jag har alltid varit helt sjukt blyg, nästan fram till att jag var åtta år knep jag envist fast munnen och sade inte ett ord till människor jag inte kände.

Jag har väldigt ofta tänkt tankar som "Tänk om jag kunde vara lika modig och bara gå fram och tala och skaffa mig nya vänner så där snabbt". Jag har villat vara den pratglada tjejen som har lätt för att börja en konversation och alltid hittar på någonting att säga. Men sådan är jag inte, jag har svårt att hitta på bra samtalsämnen och det känns jobbigt att vara ensam med någon man inte känner så väl. Oftast pratar man då några ord och sedan hittar jag inte på något mer att säga så man bara går eller sitter tysta bredvid varandra.

Så nu är frågan; mister jag min personlighet om jag genast börjar prata med nya människor utan problem? Kanske inte, och visst kändes det otroligt skönt att lära känna så mycket nya människor på så kort tid, men det kändes nog lite underligt efteråt då jag började tänka på att jag inte hade varit det minsta blyg under hela kvällen.

Jag tycker samtidigt att det kan visa att jag kände mig trygg i den miljön med dessa människor, inte osäker på vad de skall tycka om mig och visade genast min fjantiga sida. Så jo, det verkar positivt, MEN det gjorde mig ändå rätt så fundersam så jag tänkte att jag skriver ett tänkvärt inlägg om detta.

<3 : Madde