"Rustikt, verkligen rustikt" – Att spela "skurken"

Nåja, nu tänkte jag skriva lite om hur teatern har gått, vi har ju faktiskt spelat fyra av sex föreställningar nu. Och jag tycker faktiskt att det har gått riktigt bra på varje. Inte en enda stor miss, väldigt få små och bra stämning, även då det satt ungefär tio stycken i publiken. Årets pjäs "Pendolino 74" handlar alltså om ett tåg och dess passagerare. Jag spelar en lokalpolitiker och tidigare Bid Brother kändis, som chockerar byn och ställer till med problem. Skulle kanske beskriva mig som "the bad bitch", det är det mest passande jag kan komma på.

Jag kan ju säga att det är helt otroligt roligt att spela en sådan roll. Jag får vara så tvärt emot vad jag egentligen är, skrika åt alla, anse att folk ska dyrka marken jag går på och bry mig mer om mitt utseende än om hur människorna i min omgivning mår. Det mina vänner är Filippa Fager. Och efter att jag igår fick veta att några scoutbarn varit väldigt förundrade hur "någon så som är så snäll och glad kan spela någon så elak och självisk" kan jag inte annat än le. På något sätt visar det ju att jag både spelar bra och att jag vanligtvis är en snäll person.

Nu har vi två föreställningar kvar, en onsdagen efter påsk och så lördagen efter det den legendariska sista föreställningen. Och efter det, ja då blir det efterfest som hela Kyrkslätt ska vara lite rädda för. Före varje föreställning och i pausen har vi nu kört spelet "Vem i rummet" som vi hittade backstage och bestämde oss för att spela på efterfesten, men snart har vi kommit igenom alla korten så vi får se vad vi hittar på i stället.

Det här gänget är verkligen fina personer som kommit in i mitt liv

<3 : Madde