Idag var då dagen då min pojkvän checkade in på Nylands brigad i Ekenäs för att tillbringa ett år där. Den här dagen har jag varit sjukligt rädd för. Jag har skrikit och gråtit och varit förbannad som aldrig förr på vår armé och egentligen på alla människor som bestämt att vi ska ha krig i vår värld också, eftersom vi inte skulle behöva ha vår militärtjänstgöring om det inte fanns krig.
Och vad har jag gjort idag? Kännt mig lite tom och funderat på att det verkligen är nu det börjar, för visst påverkar det ju mig också. Messat lite med honom och fått veta vad han har gjort idag, mest väntat och ställt sig i ordning så klart. Ännu känns det inte så ovanligt, vi har ju diskuterat på Whatsapp som vanligt, bara grejerna vi diskuterat har ändrat lite. Men inget speciellt ännu idag.
Jag lever fortfarande av hejdå kramen igår, den fick mig att känna att det ska gå bra och att vi ska klara det. Det var en sådan äkta kram fylld med så mycket kärlek, och Juntti är inte den som kramas så mycket och han gillar inte närhet så mycket heller, så det var verkligen något extra. Jag kände mig inte ens ledsen då, ändå trängde sig några tårar fram men då han skrattade och frågade varför jag gråter skrattade jag med och sade att jag inte alls gör det. Så sade han att han inte ska ut i krig utan bara göra militärtjänst, det är inte farligt och vi kommer att ses.
Så för tillfället känns det faktiskt rätt bra och jag är i en sådan sväng att jag nog tror att jag klarar det. Jag är nog medveten om att det helt säkert blir tufft och att det kommer att behövas kämp men att jag ska stå ut. Och redan nästa lördag ska vi ses, då det är besöksdag i Dragsvik och vi åker och hälsar på honom.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar