My prince charming

På torsdagseftermiddagen åkte jag i vanlig ordning till stallet. Så många veckor har det nu stått Patsy på listan intill mitt namn att jag inte förväntar mig något annat (förutom på hopplektioner så klart). Så när jag ser att det namn på hästen jag ska rida börjar på G och slutar på alant tar mitt hjärta ett skutt. Ett riktigt stort skutt, jag blev väldigt förvånad men samtidigt så lycklig. Jag har oroat mig för att byta tillbaka eller ens prova honom igen, det kändes väldigt skönt att någon annan gjorde valet för mig. Jag tror att även om Gallis är en riktig mysboll tyckte han att det blev lite väl många pussar och kramar i boxen, har inte umgåtts med honom på så länge att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen.

Ridlektionen är en annan sak, jag var överlycklig, riktigt löjligt lycklig att sitta upp på honom och börja skritta runt med långa fina steg. Men ganska snabbt i början hände någonting, vet inte om det var den nya dörren i manegen eller en väska på läktaren som någon av hästarna blev skrämd för och sedan smittade det av sig. Alla var väldigt pigga och vimsiga, och jag hade verkligen glömt bort hur stark Gallis verkligen är då han lägger den sidan till. Helt okej gick det ändå och jag hoppas så mycket att jag fick godkänt av läraren. Jag har nämligen en tanke i bakhuvudet att jag fick rida honom en vanlig lektion nu för att jag kanske får hoppa med honom nästa vecka, det är bara som jag hoppas och tror men vi ska se. Hoppas bara att det att han var rätt så på och jag hade lite problem inte gör att jag inte får hoppa honom. Väldigt stor skillnad till Patsy är han ju, kanske helt bra att jag rider två så olika hästar. Med P behöver jag aldrig tänka på att hon skulle dra iväg med rå styrka, drar hon iväg är det för att hon blir skrämd och det är inte så att hon rycker tyglarna ur mina händer.

<3 : Madde