På scoutläger hör det till att det enligt säkerhetsreglerna ska finnas nattvakter som håller koll på natten. Vårt system har alltid varit att scouterna nattvakter, i par i två timmars pass. Under ett läger är man oftast beroende så klart på deltagarmängden nattvakt två till tre gånger. Så då kan ni ju tänka er att jag under mina år som scout har en hel del nattvaktsnätter bakom mig, och jag började fundera varför jag aldrig har skrivit någonting om det, för det är ju nog någonting att skriva om.
Första turen är klockan 22-24 och från det är det två timmars pass fram till klockan 8 följande morgon. Är ganska säker på att jag nattvaktat på alla dessa turer, då man var mindre på den första och sista turen så att man ändå fick rätt så ordentligt med sömn. De sista åren blev det allt vanligare med turer 2-4 och 4-6 på natten. Så där lagom kul att just hinna somna och sedan bli väckt för att vandra omkring på ön två timmar för att sedan sova någon timme till, ingen djupsömn de nätterna direkt.
Det kanske låter alldeles fruktansvärt och visst är man trött men det är faktiskt ofta ganska roligt. Mycket beror på ens par, har man ett trevligt par kan man ha väldigt roliga diskussioner under natten. För båda är så trötta, man måste tala för att inte somna ungefär, därför är man två, och diskussioner då man är trött blir ju inget annat än roligt. Sedan har jag även haft turer och nätter då jag nattvaktat med någon blyg som jag inte riktigt känt och då jag har försökt få igång en diskussion har det inte blivit någonting, de turerna är tyvärr rätt tråkiga.
Nu när jag sitter och skriver funderar jag hur mycket jag egentligen kan berätta, för jag kan lova att det händer roliga, skrämmande och helt galna grejer på dessa vandringar runt ön. Den som varit nattvakt på Bredskär utan att stiga på en padda till exempel, hur lyckas man? Eller vad gör man som liten scout då man är par med någon äldre som egentligen är mer intresserad av att hälsa på i tältet hos sin lägersving är gå runt ön med lilla mig?
Det mest spännande och skrämmande som hänt under mina nattvaktsturer hände ganska länge sedan, eller 4-5 år sedan tror jag. De äldre scouterna var på den traditionella nattseglatsen, så vi som var de lästa som blev kvar på ön fick nu ta de tuffa timmarna. Där bland annat jag. Problemet var att det blåste upp till ordentlig storm den natten, det åskande och regnade och blåste något otroligt. Jag minns att jag låg i nattvaktstältet, rädd för åskan och hoppades att regnet skulle sluta till min tur. Det gjorde det i och för sig, men det blåste fortfarande. Så på en av de första rundorna då jag och mitt par kom upp till tältbyn där scouterna sov kände vi inte igen oss. Ett stort träd hade fallit mitt i byn, bara några meter till det närmaste tältet. Som tur hände inget värre och ingen skadades, men nog var det en pulshöjare alltid.
Så tänkte jag avsluta detta inlägg med den romantiska delen av nattvaktandet. Det är nämligen så att de som gör nattvaktsparen försöker alltid fixa så att om det finns någon som verkar ha en lägerromans på gång eller chans till en så brukar de ofta sättas som par. Och ja, det är även så jag har haft min första lägerromans med Jonathan, som nattvaktspar. Det var början på något som ett halvt år senare blev ett långt förhållande.
