Monopol 17

Årets scoutläger är som sagt över, hektiska nio dagar och trots att jag hade förberett blogginlägg hade jag inte ork eller tid att dela dem på Facebook men hoppas att någon hittade dem i alla fall. Annars lönar det sig att scrolla ner i bloggen lite. Jag var då på scoutläger i nio dagar, först byggläger och sedan hela lägret med barnen. De första tre dagarna hade jag dessutom med mig Vili då Ana och Pete var i Berlin. Härligt att ha honom där och som han älskade, vet inte om jag någonsin sett honom så glad som när vi kom till ön.

Världens finaste lägerhund

Jag fungerade som ledare för äventyrsscouterna, det vill säga 10-12 åringar. Det var stundvis riktigt jobbigt och kämpigt och flera gånger kände jag mig så utmattad att jag nog undrade vad det är för hobby jag håller på med. Varför gör man så mot sig själv, varför lägger man ner sig själ i allting man gör. Min värsta dag var nog fredagen tror jag, vi började med att tillsammans med Cappe och så tre scouter köra hem båten Crisse. Det var menat som en dagsseglats men på grund av för hård blåst så tog vi den inre farleden, "trädgårdsfaret", och i rak motvind där var det omöjligt att segla. Och så regnade det, inte lite utan vissa stunder såg man knappt en meter framför sig för det regnade så mycket. Vi var hemma hos Cappe en sväng och fick torra kläder på oss och då kändes det underbart i någon timme. Men tillbaka på ön kändes det verkligen att nu var krafterna slut, och då skulle jag ännu hålla en kontroll på patrullråddet som startade efter middagen. Och så klart natta äventyrsscouterna. Då jag sedan till slut staplade in på Nattens öga kände jag knappt igen Caroline som hade kommit ut till ön samma dag och hon konstaterade att jag såg ut som ett spöke. Direkt efter kvällens möte tog jag mig till tältet och lät tårarna rinna en stund, bara av utmattning. Som tur löste det sig med en relativt lång nattsömn och Kyllis som kramade mig.

Tog poänget för snorkling under lägret.

Men trots att jag var tröttare än vanligtvis (och då är man vanligtvis utpumpad efter ett socutläger) var det underbart att igen få hålla på med sådant här. Och även om det var tungt och krävdes mycket med äventyrsscouterna var allt liksom värt det då de alla i kör sade "God natt Mette" då jag en sista gång en kväll gick utanför deras tält och önskade god natt. Eller då de i både råddet för ledarna och i volleybollsturneringen alla hejade på mitt lag. Bara för att jag var med. Och självklart de fina ledarkompisarna som alltid stöttar och hjälper till, som gör att man inte känner sig ensam. Man gör det tillsammans och man klarar det tillsammans. Efter tre nätter på ön flyttade jag in i Kyllis tält, trots att det inte var planen och det var riktigt skönt att kunna prata lite på kvällarna och sova med någon man verkligen litar på och som tycker lika mycket om närhet som jag själv. Och så är det ju lite för länge sedan vi setts. 

Jag försöker skriva någonting vettigt om lägret, men vet inte om jag lyckas speciellt bra. Går nu inte in på några specifika händelser, det kanske kommer senare. Skulle ni vilja det? Kommentera i så fall, för som alltid så finns det historier att berätta efter ett scoutläger. 

<3 : Madde