Hittills har jag ju i princip bara skött rastningar från Tassuvahti. Det har helt enkelt varit det som passat mig och min tidtabell bäst och så har jag ju inget hem där jag har möjlighet att ha hundar hemma hos mig. Men igår var det dags att vara hemma hos två hundar i sex timmar och hålla dem sällskap då ägaren var borta i nästan 18 timmar. Det var bretonen Noora och den franska bulldogen Djibi. Helt underbara hundar och speciellt fastnade jag ju lite för Noora på grund av att det är en ras jag gillar så mycket.
Hon är en väldigt liten berton, och tydligen finns det en linje i rasen som är mindre hundar. Hon är faktiskt mindre än den franska bulldogen. Men förutom storleken har hon nästan helt samma färg och täckning som Chili. Hon är betydligt försiktigare och ganska känslig, beror säkert till stor del på att hon är en rescue hund. Men utomhus var det ingen tvekan om att det var en breton jag gick med. Farten, dragandet i kopplet och intresset för varenda liten fågel som rörde sig, allt fanns där.
Djibi har för precis opererat ryggen så kan inte gå speciellt bra utan går bara korta promenader med en sorts sele som liksom stöder upp bakbenen och ryggen bättre. Han var riktigt trevlig också och tyckte det var ganska orättvist att han inte fick vara i soffan med Noora och mig, på grund av att han inte får hoppa med sin rygg.
Hundarna har tidigare bott i Frankrike och deras kommandospråk är egentligen franska och lyssnar bäst på det. Jag talade nog mest både svenska och finska med dem men om jag behövde säga till på riktigt, till exempel om det blev för vilt vid maten, var det nog "non" som fungerade allra bäst.
Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger, det här är det perfekta jobbet för mig och verkligen mitt drömjobb.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar