Eftersom jag i dag drar iväg på scoutseglats kommer jag att bjuda på ett inlägg om VU/ÄS-lägret för två veckor sedan. Där jag alltså skadade min hand. Temat var Superhjälte och jag fungerade som programchef. En rolig men lite utmanande uppgift eftersom jag verkligen inte hade någon ledig tid innan lägret, då jag borde ha fixat ihop allting. Hade ett programteam som skötte sina programpass bra, och framförallt ett helt ledarteam som hjälpte till och ställde upp speciellt då jag var begränsad av handen. Och som sade åt mig att jag skulle gå och vila mig och låta andra sköta saker. Hann i alla fall fotografera en hel del, och så underbart att jag är ivrig på att fota igen efter det nya objektivet. Jag kan inte säga hur mycket jag gillar det.
Söta Tira, som Vili är kär i och som är så trevlig att ha på läger
Ett lyckat lägerbål i kvällssolen med popcorn i mängder
Vi avslutade hela lägret med att ha Långvik FBK på besök, ett coolt och nyttigt programpass. Barnen var dock redan ganska trötta men de flesta orkade riktigt bra och många var modiga och släckte själva.
Även om jag var otroligt trött, inte alls skulle ha orkat, bara under min nattvaktstur klockan fem på morgonen kände att helvete varför håller jag på med det här. Trots att jag skrapade upp min hand, förstörde min telefon och på lördag kväll första gången på kanske tio år verkligen hade hemlängtan där jag låg ensam i mitt tält och egentligen bara ville att mamma skulle säga att allt ordnar sig. Som att mamma hade läst mina tankar skickade hon faktiskt ett sms trots att klockan var över midnatt och jag inte själv vågade messa henne och hon skrev att hon väntar på att jag kommer till Hangö nästa kväll innan hon åker. Trots allt det här var det ett lyckat läger, jag är nöjd med programmet och jag tror att barnen också uppskattade. Och nu bär det av mot nya äventyr, denna gång på havet.
Den här bilden tycker jag är så fin och på något sätt beskriver scoutingen och vänskapen hobbyn ger, redan från ung ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar