Tvivlar på henne...

Denna vecka red jag på tisdagen i stället för torsdagen, på grund av radiomagasinets genrep kommer att dra ut på tiden har jag på känn. Jag kom till stallet för att träffa en sur Patsy, för första gånge på nästan ett år försökte hon skrämmas med att lägga öronen bakåt och bita i luften. Hon gillar aldrig sällskap men det är länge sedan hon hållit på så här, som hon gjorde mycket då jag började rida henne. Lektionen var inte heller något vidare, jäkligt spänd ponny som det var en utmaning att få att gå på spåret i trav och galopp. Flera gånger bara kastade hon iväg sig, det kändes inte kul och jag funderade faktiskt om det skulle bli dagen då jag flyger av henne första gången. För det har jag faktiskt aldrig gjort, trots att hon skuttat om kring som en idiot och stuckit flertal gånger. Men jag antar att det också stärker mig som ryttare att jag lärt mig att sitta där trots dessa hopp.

Men jag har allvarligt börjat tvivla på om det här är rätt, om jag verkligen orkar fortsätta jobba med henne. Under vintern har allting nästan blivit värre och värre för varje vecka. Hon är ännu mera rädd, rädd för ridläraren, folk på läktare, andra hästar, rockar.... Allt du kan tänka dig. Och det gör det väldigt jobbigt, för även om hon går fint ett halvt varv försvinner hon helt och jag tappar henne varje gång vi kommer till det stället hon är rädd för, som oftast är hörnet där ridläraren sitter eller läktaren. Och samtidigt som det stör mig mycket gör det så ont i mig, det är så tydligt att hon inte har det så bra, hon har inte så mycket livslust och det känns som att hon helst skulle stå ensam i ett hörn, inte träff människor eller andra hästar. Och jag har ju verkligen tagit denna lilla häst till mitt hjärta, jag som inte brukar fastna för ston. Jag vet faktiskt inte, man jag har väl lite tänkt att jag rider henne den här våren för sedan ska jag nog sluta rida här då jag åker till Sverige och sedan får vi se efter det vilka hästar som kommer att finnas i mitt liv.

Hon är väldigt speciell och emellanåt så fin och härlig, men samtidigt har hon antagligen så hemska trauman att hon inte riktigt fungerar som hon ska. Men hon är ändå lilla hästen i hörnboxen som trots sin asociala personlighet lyckats charma mig.

<3 : Madde