Jag har då haft körkort sedan juli 2014, skaffade det i princip då jag fylle arton så snabbt som möjligt men ändå utan att stressa att få det på min artonårsdag så där som vissa. Och ganska exakt två månader senare körde jag ut min egen bil från bilbutiken. Min Tuppen. Och sedan dess har jag kört, regelbundet och ändå en hel del. Ett par, tre fyra gånger i veckan i medeltal skulle jag säga. Inte massor men ändå så där att jag gör det.
I början älskade jag att köra bil, tyckte det var så roligt. Nu gör jag inte det längre, det var de där första månadernas rus. Nu gillar jag inte direkt att köra bil, det vill säga jag njuter inte av det men jag har inte heller jättemycket emot det. Jag kan tycka illa om det och vara rädd när jag kör, men jag kör och klarar av det. För jag behöver kunna köra bil anser jag, jag har en stor del av mitt liv ute på landet utan kollektivtrafik där bil är en nödvändighet. Jag skulle absolut inte ha en bil om jag enbart rörde mig i tätorten runt huvudstadsregionen, men nu gör jag inte det och det är till det jag använder bilen. Och jag är av det åsikten att eftersom jag kommer att behöva köra bil högst sannolikt hela mitt liv och vill kunna det så måste jag helt enkelt bara köra.
Min <3
Att kunna köra är en frihet för mig. Då jag dessutom har en egen bil kan jag ju helt själv bestämma när och vart jag åker. Och jag hatar att vara beroende av någon annan på den punkten, jag vill själv kunna bestämma när jag åker hem eller liknande. Inte vänta på att någon annan ska tycka att det är dags.
<3 : Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar