Gulisfiilis och tutorkärlek

Två dagar av introveckan förbi, det vill säga hälften kvar. Jag är så utmattad att jag inte trodde det var möjligt. Jag ger mitt allt hela dagarna då vi leker lekar, jag vill ju köra med 110% energi för att få alla andra peppade och visa att man ska våga och hålla på. Men samtidigt är det så mycket att hålla i huvudet och så många frågor som regnar ner från alla håll, saker som jag inte själv har helt koll på. Och man känner sig lite dålig då man inte kan svara eller fixa saker men det är bara att fortsätta och sedan sova ut på veckoslutet.

Men vår gulisgrupp är fantastisk. De verkar precis som vi redan ha skapat en trevlig gemenskap och jag tror att de kommer att bli en bra grupp och ha väldigt roligt tillsammans. De är dessutom väldigt lätta att göra saker med, de skrattar men på ett bra sätt och är med i alla lekar och kanske inte lika fullt som jag så ändå. Och i dag fick vi höra med Ville att vi båda är extremt snälla, bästa gulisarna! Nu har jag kommit hem, veckans tidigaste kväll nog, efter picknicken som vi höll inomhus och tror jag ska köra ett litet muskelpass och sedan kanske ta en promenad och eventuellt äta någonting. Var så trött i dag att Ville gav mig en kram och sade åt mig att gå hem, äta och träna om jag orkar då de gick vidare för att träffa utbytesstudenterna. Bara två gulisar kvar då, så det var lugnt. I morgon blir det hård fest så jag hoppas att jag orkar bättre då. Nästa natt kommer att bli kort.

Från min egen gulisintagning, tycker det var alldeles nyligen och nu är det jag som ska ordna för de som börjar ett år senare (kan inte säga yngre då de flesta är äldre än jag).

<3 : Madde