Kraftsamlande helg

Jag har tillbringat helgen i Porkala, och mest tagit det ganska lugnt. Två veckors jobbraka tog på krafterna och fest där emellan så ja. Jag har hunnit träffa min gudmor, seglat och hjälpt till lite med att packa skåpbilen med saker som i morgon åker upp till Vasa. Nu har jag fyra arbetsdagar kvar och sedan blir det Åland med två favoritkillar. Jag hoppas på att det blir allt från vedhuggning till båtutfärder till hund-, kossa-, och pojkvänsmys (så klar i den viktighetsorningen). Men innan Åland måste jag hinna packa ner mitt liv från två månader i Hangö, baka någonting till min sista arbetsdag, sköta hund några dagar, rida terminens första ridlektion, träffa Dani och så vidare. Mitt schema för veckan är fullproppat, hoppas det betyder att den går fort, jag riktigt längtar till bilresan  och färjan som tar oss till Finlands minsta kommun.

<3 : Madde

Är mina drömmar för stora?

Ibland undrar jag. Jag är en mästare på att drömma, om stort och smått, men ibland undrar jag om det jag tycker är små drömmar egentligen är väldigt stora drömmar. Jag menar, jag har kompisar som drömmer om att publicera en artikel i HBL, medan jag själv vill så ut till typ hela världen med min text. Minst få en artikel publicerad i en svensk tidning, ha en åtminstone nationellt känd blogg, helst större.

Jag drömmer om en herrgård på landet med ett stall och flera hundar. På en journalistlön, skratta inte. Jag vet att det inte finns jobb och om det finns så att det inte är speciellt bra betalt. Nej men drömma kan man alltid. Och hur jag skulle ha tid att sköta herrgården och stallet om jag jobbar som journalist? Jobba hemifrån och ha någon anställd i stallet så klart. Ja vännen, du kanske drömmer lite väl stort.

Men och andra sidan, det kanske man får göra? Eller? Ja bara du inser att det antagligen inte kommer att vara möjligt och att du högst antagligen inte når dina drömmar. Att du lika bra kan sluta arbetslös i en liten lägenhet med en hund om du har tur. Men sådan är jag, och har jag fått in någonting i hjärnan hjälper det inte hur mycket jag försöker intala mig att inte hoppas så hoppas jag så in i norden. Och jag blir besviken då det inte lyckas. Även om jag vet att jag inte presterat bra någonstans blir jag ändå alltid förhoppningsfull vid prisutdelning, fast dummer du vet ju att det inte finns en möjlighet till det. Framtiden är oviss men som sagt, drömma kan man alltid.

<3 : Madde

Vad tufft du har ett riktigt journalistblock!

Det är så roligt vad folk tycker att är tufft i jobbet jag gör. Till exempel är det många som faktiskt reagerar på blocket men skriver i då man intervjuar. Jag menar det är en bunt pappersark men jag tror att många tror att det bara är så det är i filmer, men nej vi skriver ner saker i avlånga block med sidor vi river ut. Men det är det som är coolt, och att ens texter publiceras i tidningen, inte det att jag får uppleve allt möjligt häftigt och träffa intressanta personer. Det kan helt enkelt vara de allra vardagligaste sakerna som folk reagerar på.

Har märkt samma sak i mina hobbyer. Till exempel har jag alltid mina ridsaker i bilen och jag vet inte hur många gånger jag fått höra skämtsamma kommentarer och frågor om vad jag har för fetischer då folk ser ridspön i min baklucka. Nej de är oftast inte så seriösa men det märkt att de tycker det är lite konstigt faktiskt. Och samma sak som att jag har en kniv i min skrivbordslåda, det är ett redskap som jag behöver i min scouthobby, den bara råkar ha hittat en bra plats i min skrivbordslåda. Även om det kan tros att jag väntar på att någon anfaller mig mitt i natten eller att jag är psykopat eller någonting. Nej allting är helt normalt och i sin ordning.

<3 : Madde

Lära mig använda Bloglovin

Ni vet portalen där man enkelt kan samla alla de bloggar man vill följa och sedan kommer de upp i ett flöde, alltså Bloglovin. Många vet säkert vad det är för en portal och jag vet inte hur jag ska förklara det mer än så. Jag har haft ett konto där länge, men aldrig riktigt börjat använda det. Jag har följt bloggar på Blogger och haft dem på samma sida som jag sköter min egen blogg från. Men jag började bli lite trött på att fler och fler bloggar inte gick att följa via den och det var en massa krångel. Så nu har jag bestämt mig att med våld börja använda Bloglovin. Än så länge tycker jag det är lite krångligt och det finns en hel del funktioner jag inte riktigt tycker är så bra. I flödet kommer ju det upp nya inlägg, och klickar man på länken kommer man till inlägget. Men bara till det inlägget och det inlägget på Bloglovin. Om jag vill se inlägget på bloggens egna hemsida måste jag klicka på ett kryss och om jag vill se hela bloggen och inte behöva klicka skilt på varje inlägg krävs det ytterligare ett klick. För det som på Blogger tar ett klick behövs alltså tre på Bloglovin. Det låter ju ologiskt att jag i så fall skulle använda Bloglovin, men som sagt alla bloggar går inte att följa via Blogger. Men vad tycker ni? Använder ni Bloglovin och vad tycker ni om det?

Här kan ni hitta mig på Bloglovin

<3 : Madde

Smutsig, trött och mygggbiten men lycklig som sällan

För en vecka sedan på tisdag smet jag lite tidigare från jobbet, slängde i mig en fryspizza, bytte kläder och susade mot Täktom. Jag skulle äntligen äntligen på rida igen. Något jag inte gjort på hela sommaren, och det var fantastiskt. Fick höra då jag sagt att det är så synd att jag inte ridit på så länge att tänk hur kul det är då du äntligen får göra det. Och det var det, jag var så lycklig. Jag fick rida tjockisen Raffe, som är lite slö och inte har så mycket livsglädje alltid.

Har ridit honom förr men denna gång var det faktiskt näst intill kärlek mellan oss. Fick order av att sätta igång honom ordentligt från första steget så att han skulle fatta, detta gjorde jag och lathet kände jag inte av hos hästen. Två och en halv timme var vi ute i skogen, red till Sandö, galopperade över ängar och på skogsvägar, travade genom skogen och städ med bromsar och myggor. Min sadel ville inte riktigt hålla fast vi båda spände den och ändrade och sadlade om, efter varje galopp satt den snett och höll på att glida runt igen. Det var antagligen för att formen på hästen är som en cylinder och att han svettades som bara vad, man skulle lätt ha kunnat tro att vi varit och simmat med sadelgjorden efteråt.

Rocker som nyfiket kollade på mig då vi sadlade om en av otaliga gånger

Jag har varit lycklig över ridturen i en vecka. Tänkt tillbaka på språnget han tog över ett litet dike som han tvekade så länge på och på känslan då han drog med en enda tanke, att vinna över Rocker. Han har nämligen en tävlingsskalle och tydligen ska man låta honom vinna för då tycker han det är roligt att vara med. Perfekt match eller hur?! Och att luta sig framåt vifta lite med spö på sidan om honom och mana på för att hinna ifatt de andra, det är en härlig känsla. Insåg bara att man inte kommer från det att jag verkligen är hästtjej och att jag måste få göra sådant här.

Och det är ju bara för härliga landskap att rida genom, kola på kalvar bland annat.

<3 : Madde