Sätta mig upp på en vit häst och galoppera iväg

Igår fick jag höra att det känns som om jag ibland bara skulle vilja sätta mig upp på en vit häst och galoppera iväg. Och så rätt den här personen hade, det är exakt vad jag vill. Och det värsta är att jag har skitdåligt samvete över att jag vill det. För tillfället känns det som om inget jag gör blir bra eller som om jag gör tillräckligt. Ändå känns det att jag hela tiden gör men att jag inte hinner med. Jag mår bra, jag har inget att klaga över men ändå blir ingenting rätt. Jag tror att jag på våren någon gång ska förklara för er vad som skett denna höst, om jag själv förstår för just nu gör jag inte det. Jag vill be alla personer i min närhet om förlåtelse, jag är så dålig på att göra det men jag känner verkligen att det inte kan vara lätt att umgås med mig just nu. För hur kan man villa umgås med någon som egentligen inte orkar umgås utan bara vill känna att hon har någon där, att hon inte behöver bry sig eller anstränga sig för att få vara med. Det är en självklarhet att hon är med och folk gillar henne. Men så fungerar det inte men just nu är det bara så jag är.

<3 : Madde

Varför gör jag det här?

Vem var det som sade på allra första mötet inför julskådespelet att hon inte vill sjunga, att hon inte sjunger under några villkor? Jag, ganska naturlig eftersom jag är så tondöv man kan vara. Vem är det som hör sig själv säga, en vecka före föreställning "Okej då jag kan väl testa att sjunga"? Jag igen... Vad hände där liksom? Jag vet faktiskt inte, men jag ska skriksjunga två verser, det är en duett och min mikrofon ska vara avstängd och musiken är så högt att jag hoppeligen och antagligen inte kommer att höras men i alla fall. Då jag sagt åt några att jag ska sjunga, är reaktionen ett skrattanfall, ja men jag kommer stå på scenen och sjunga, det som jag har sagt att jag aldrig kommer att göra, det värsta som skulle kunna hända. Jag är allt bra galen, men jag gillar ju att uppträda och bjuda på mig själv helt tydligt.

<3 : Madde

Skräckistjejen

Glömde att publicera detta igår, men jag tänkte i alla fall lägg upp det nu.

Om 40 minuter ska jag åka iväg och då borde jag ha med saker för veckoslutet, eller åtminstone för ikväll, men i stället för att packa tänkte jag ta och berätta om gårdagens tjej jag satt på. Hon kändes för det första skitliten, det har sina sidor att alltid rida storhäst (men att byta bort Gallis för att bli van att rida mindre hästar aldrig i livet). Patsy var det, jag vet inte helt vad jag tänkte då jag bad om att få rida henne då Gallis är borta, vilket han alltså var igår. Visst hon är riktigt rolig och visst går hon att få avslappnad och att gå fint, men det är så mycket jobb och att hon ska flyga i luften av precis varje sak blir jag smått irriterad på. Att hon plötsligt får för sig att shettlandsponnyer är skitläskiga gör ju att halva varvet av volten går åt till att hon struttar åt sidan och inte hålls på spåret, andra halvan är hon ju sedan fin men i alla fall. Det skrämmer mig inte jag blir bara irriterad, för det gör att hon inte koncentrerar sig överhuvudtaget, och hur jag än kämpar koncentrerar hon sig mer på ponnyerna på andra sidan än på mig. Men som sagt het roligt tycker jag nog att hon är.

<3 : Madde

Vad läser du just nu?

Jag gillar att vara accepterad, inte helt konstigt kanske. Inte speciellt konstigt heller att jag gillar då folk frågar mig om något jag gillar. Och jag verkligen älskar den skillnaden mellan högstadiet och gymnasiet, att folk vet att jag läser, att jag gillar att läsa och i stället för att se ner på mig frågar de mig om tips. Så sent som idag morse frågade en vän mig om jag har några boktips och innan jag hann svara frågade hon vad jag läser just nu. Bara det att hon var alldeles säker på att jag håller på och läser en bok just nu gjorde mig glad. Att jag sedan kunde visa boken och förklara att den är helt okej, att jag tror att en person som är väldigt intresserad av samhället och historia skulle gilla den mycket, för det finns så mycket jag är helt ute med. Jag har ingen koll på vem som krigar mot vem så därför hänger jag inte alltid med, och därför läser jag inte heller mer än 30 sidor i taget. Men ja det samtalet gjorde mig glad, och jag ska kämpa mig igenom boken, och jag tror att den på riktigt är riktigt bra.

<3 : Madde

Duktig flicka?

Jag har inte bloggat. Punkt och så var det sagt. Jag har varit med mina vänner hela veckoslutet. Jag har haft roligt, skrattat åt mina underbara galna vänner som väljer att gå över till grannön i skitkallt vatten från bastun (det är kanske 20 meter och vatten bara till låren men i alla fall). Vi har tillsammans skrattat åt två hundar som hade lite olika syn om hur roligt de tyckte de var att spendera ett dygn tillsammans, Junttis Jeppe var överlycklig och ville leka hela tiden, medan Rasses och Kyllis Bimbo var ganska osäker då hon kom till en nytt ställe och blev dessutom mött av en Jeppe som hoppade up och ner till taket. Till slut lärde de sig att ignorera varandra och Jeppe lärde sig att inte gå alltför nära så att inte Bimbo behövde gläfsa och hugga efter honom medan hon lärde sig att inte stå för nära Jeppes svans efter att ha fått den i ögat med fart. Ett lyckat självständighetsveckoslut om man tänker på det sociala, inte om man tänker på skrivuppgiften som ska vara inlämnad imorgon.

<3 : Madde