Storytel

Förra veckan avslutades min kampanjmånad på ljud- och e-bokstjänsten Storytel. Har tidigare testat både Nextory och Bookbeat och eftersom jag älskar att läsa e-böcker och lyssna på ljudböcker men inte gärna betalar 16€ i månaden för det passar jag på att testa genom tjänsterna med en gratismånad i stället. Så nu tänkte jag berätta lite vad jag tycker om Storytel och jämföra med Nextory och BookBeat. Precis som jag jämförde Nextory och BookBeat här. Och obs, inte sponsorerad av någon utan jag har testat dessa tre tjänster, tror att de är alla liknande som finns på marknaden och skrivet mina ärliga åsikter om dem.

Nextory är fortfarande min absoluta favorit av dessa tre, vet inte om det har att göra med att det var den tjänsten jag testade till först och som tog mig in i e-boks världen. Men jag tror faktiskt inte, det finns mycket som jag helt enkelt bara är löst på ett smartare sätt än i de andra apparna. Om vi ska tala om Storytel kan jag börja med hur det är att söka böcker, jag tycker inte alls att kategorierna är logiska och det är svårt att hitta det man verkligen söker. Till exempel finns alla romaner i en kategori, och det finns ju ganska många underkategorier, till exempel älskar jag att det på Nextory finns specifikt en kategori för djurböcker, eller true stories. Då kan jag så mycket lättare gå in på den kategorin jag vill scrolla i utan att behöva scrolla förbi en massa böcker som jag vet att inte alls är i kategorier som jag gillar att läsa. Tror appen fungerar bra om man vet vilken specifik bok man letar efter och sedan kan skriva in den i sökfältet, men jag gillar att scrolla runt och hitta nya böcker på det sättet. Och dessutom då jag sökte efter böcker i sökfältet upplevde jag lite för ofta att boken sedan inte alls fanns där, vilket är tråkigt. Vet inte hur siffrorna är men upplevde att det var svårare att hitta böcker jag ville läsa i Storytel.

Om vi sedan går vidare till den egna bokhyllan, där man sparar böcker man vill läsa, håller på att läsa eller har läst. Den tycker jag är väldigt rörig på Storytel. Alla böcker är bara i en lång lista och det är även här svårt att hitta boken man letar efter. Jag organiserade den så att de böckerna som var senast öppnade eller tittade på var överst, men om jag sedan lade till några böcker jag ville läsa hamnade de där och böckerna jag höll på att läsa ramlade ner i listan. Kulle uppskatta att hyllan skulle vara uppdelad i böcker jag håller på att läsa överst, och sedan de jag har läst och de jag vill läsa. Eller i alla fall hålla de jag håller på att läsa skilt från de andra i min bokhylla.

Då man sedan läser en bok fungerar det bra, det är ju text och sedan bläddrar man vidare. Dock tycker jag att det är lite jobbigt att man inte ser sidnumren hela tiden. Det är antagligen bara jag men jag har något dille på att jag vill veta vilken sida jag är på hela tiden, vet inte varför. Men för att få veta det här måste man klicka på skärmen och då faller en banderoll med en massa information ner och sedan måste man klicka igen för att den ska försvinna och då försvinner även sidnumrorna. Och då man klickar på skärmen markeras den del av texten där man klickas, och emellanåt då man går in i appen är någon bit text markerad och jag klarar inte av att läsa så utan måste klicka två extra gånger för att få bort markeringen. Inga stora grejer det här men det blir lätt väldigt många extra klick, vilket kan bli lite störande då man läser.

Okej slut tjatat om det negativa, vad tyckte jag att var positivt med appen? En sak jag uppskattade var faktiskt att sidnumrorna stämde, då man sedan går och kollar vilekn sida man är på är det faktiskt så att om det står att boken är 240 sidor är den även 240 mobilsidor, i de andra apparna upplevde jag ibland att samma sidnummer kunde vara på två eller tre sidor innan siffrorna med sidnummer ändrades, om ni förstår vad jag menar. Så tyckte jag också om att man kunde spara böcker som inte ännu kommit ut och sedan då boken fanns tillgänglig fick jag en notifikation om att den nu går att läsas. På det här sättet fick jag snabbt läst en bok som publicerades i år och fick stryka den punkten från läsutmaningens lista. Men om jag ska vara ärlig kommer jag nog inte att betala för en prenumeration av Storytel, men är nog beredd att då och då betala för en månad av Nextory eller BookBeat.

 <3 : Madde

Puppy parade 2018

På lördagen klockan 13.59 såg jag ett inlägg på Instagram om att det är Puppy Parade i dag. Hade helt missat det i år men tänkte att jag har en timme tills jag ska åka iväg och med lyxen att ha evenemanget utanför fönstret tog jag kameran och traskade till parken. Evenemanget var betydligt mindre än förra året, inte i närheten så mycket hundar eller människor. Men fick ändå se flera söta valpar och vuxna hundar och knäppa några bilder. Inte så speciellt nöjd med bilderna faktiskt, kanske det beror på hur spontant jag gick hit och allt det. Paraden tog bara ca 15 minuter, men det passade perfekt in i min tidtabell.

Många av hundarna hade väldigt varmt, som den här stackaren som lade sig ned och tyckte att nu orkar jag inte gå längre.

Det fanns några riktigt små valpar, som den här golden retrievern eller finska spetsen ovanför.

Och så några "gamlingar också", trevligt att alla hundar är välkomna trots evenemangets namn.

En ung och vild brun labrador som ville vara precis överallt

Och då kompisen fick godis var den snabbt där och ville smaka den också.

Paradens minsta varelse, jag hade inte förstått hur små beagle valpar verkligen är då de är riktigt små.

Puss och hej <3 : Madde

Negativt med Irland

Jag har tidigare nämnt att jag har blivit förälskad, på nytt, i landet Irland och om jag skulle flytta från Finland någon gång står Irland högt uppe på listan. Men några saker märkte jag som jag nog vill att ska vara annorlunda om jag ska bo där.

Det första är plasten. Som miljömedveten person som försöker minska plastanvändningen fick jag en hel del plastångest i Dublin. Du kunde i princip inte köpa någonting utan att det var paketerat i plast, i flera lager plast. Plast på plast och lite mera plast. Det fanns alltså inte riktigt någonting att köpa i matbutiken som inte var paketerat i plast, och då tvingades man ju köpa till och med sin färska frukostsmörgåsar i plast. Usch, minska lite snälla.

Det andra nämnde jag redan i första inlägget om Dublin, att det är landet av friterad mat. Och hur mycket jag än gillar friterad mat så vill jag inte äta det dagligen, utan vill nog kunna hitta lite fräschare saker att äta. Även om man ju om man bor någonstans inte äter så mycket ute som då man är på resa så tja det säger ju ändå någonting om utbudet i landet. Kan tänka mig att matbutikerna också har en hel del friterat. Och så märkte jag att det var ganska jobbigt för vegetarianvännerna att hitta någonting att äta på restaurangerna. Så ja lite mera variation på menyn skulle vara trevligt.

Så skönt då vi hittade vanlig sea food utan ett lager friterad deg runt sig. Ni vet fish and chips, friterade räkor och så vidare.

Så har vi ju det här om abort. För er som inte vet är Irland det enda landet i Europa där abort är olagligt. De ska precis rösta om ett lagförslag på att göra det lagligt, ska bli spännande att följa med nu då man har varit där under valkampanjerna. Och det ser jag nog som en ganska viktig mänsklig rättighet och det känns som väldigt gammaldags med en lag som förbjuder det. Så lite att ta samhället till år 2018 skulle också uppskattas. Röstningen är ju nu gjord och tack och lov röstades det fram ett ja, så den här punkten är väl löst nu.

Skyltar som uppmanade att rösta YES eller NO överllt

Nu låter det här som ett väldigt negativt inlägg, men vi ska komma ihåg att Irland är ett land som jag gillar väldigt mycket. Men självklart kan inte allting vara perfekt. Och självklart finns det saker även i Finland jag gärna skulle ändra, så det här rä bara några saker som jag märkte på resan och ville lyfta upp.
<3 : Madde

Veckans träning vecka 21

Länge sedan jag summerade min träning i ett inlägg, men eftersom jag är rätt nöjd med den här veckans träning så tänkte jag att det passar väl här på söndag kväll. Jag började träningen på tisdagen eftersom jag veckoslutet innan hade sprungit både lördag och söndag och vilade därför måndagen. Gick dock 18 078 steg på måndagen, så helt stilla var jag inte. På tisdagen hade jag ridlektion i värmeböljan som jag skrev om. Ett riktigt svettigt pass blev det, och sammanlagt 11 800 steg den dagen (hade inte med mig telefonen på hästryggen.

På onsdagen hade jag också en lättare dag men tog mig till Gumtäkt för att i ett par timmar spela lite beach volley med ett gäng från skolan. Så roligt och vi ska kanske försöka spela den här veckan igen. Även om jag inte kände att jag gick speciellt mycket landade den dagens steg på 19 684, wow. På torsdagen startade jag morgonen med ett bodypass på Unisport. Skönt att låta musklerna jobba ordentligt, och tog faktiskt tyngt tyngder än jag brukat ha tidigare och det gick bra trots det. 11 277 steg på torsdagen.

På fredagen körde jag till stallet direkt på morgonen och red faktiskt ut i terrängen med sällskap för första gången. Det var skönt och roligt, förutom då Baba blev ganska rädd för en skoter. Hon har tydligen lite trauman av dem och tyckte inte alls att det var kul, och självklart kom det en bil som gasade på för fullt förbi oss (de flesta bilisterna var nog vettiga men alltid fins det någon som inte fattar...). Stegmätaren från fredagen visar 12 712 steg, men eftersom vi red i terrängen hade jag ju med telefonen av säkerhetsskäl så visst samlas det steg också då man rider. Dock var det ridpasset inte så tungt så det kan väl nog räknas lite som promenad eller någonting. Lördagen tog jag det lugnt efter fredagens fest och det är enda dagen då stegantalet hamnade under målet, gick 7 471 steg.

För att avsluta veckan och börja söndagen gav jag mig ut på en springtur, och nu då jag har sprungit några gånger i år börjar det redan kännas bättre. Första gången är ju hemsk, men redan nu sprang jag 5km på under 30 minuter. Även om jag har haft en lång paus från löpningen (springer liksom inte på vintern) känns det som att nu då jag ändå de två senaste somrarna har sprungit så kommer takten och konditionen tillbaka snabbare. Gårdagens steg landade på 11 340 med löprundan och en promenad för att gå tillräckligt.

Klassiska bilden på löparskorna då man inte har någon bild på sig själv då man tränar. Skorna ser dock så slitna ut på den här bilden att jag funderar på om det är dags att skaffa nya till löpning. De här fungerar ju bra till att gå på jobbet och sådant.

<3 : Madde

De förenta ämnesföreningarna

På fredagen nalkades det fest, jag hade lovat hjälpa till att fixa festen som vi alla ämnesföreningar ordnade för våra medlemmar. Varje ämnesförening hade en egen punkt med något spel, vi hade flip the cup som ingen faktiskt spelade på hela kvällen. Det kom inte så mycket människor men det blev en riktigt bra fest i varje fall. En hel del beerpong där jag faktiskt briljerade ganska bra, lite andra spel och allmänt chill. Natten efter blev lite väl kort och jag är fortfarande lite förundrad över hur bra fest det var trots att vi var ungefär tio personer på plats i en stor lokal. Men ja, sådana fester är roliga de med. Det var vårens sista program i studielivet tror jag. Så är det sommarträff kvar och sedan ska jag upptäcka lite nytt studieliv.

Den enda bilden jag har från kvällen, då vi behövde en bild till Instagram. Och visst ser det äkta ut som att vi är mitt i ett spel på fullaste allvar? Ingen kunde tro att muggarna är tomma och bilden är iscensatt (det borde man kanske inte berätta heller)

<3 : Madde

Gör din egen tzatziki

Den här våren har jag blivit lite intresserad av och även lärt mig att göra diverse olika såser. Och jag tänkte dela med mig av några här då och då. Så först ut är den enklaste av dem alla, men även en så galet god sås, nämligen tzatziki. Såsen med det jobbigaste namnet att skriva, måste googla varje gång hur man skrivet det. Men i alla fall, så här gör du din egen tzatziki.

Du behöver grekisk eller turkisk yoghurt, gurka, vitlök och olja (oliv eller ryps). Själv föredrar jag faktiskt att göra av turkisk yoghurt, trots att man väl borde göra det av grekisk då såsen kommer därifrån. Men jag vet inte helt skillnaden på de olika och det har nog blivit bra med båda. Den turkiska blir lite lösare i konsistensen annars ingen skillnad. Gurka enligt känsla, brukar köra i en halv ungefär, på ganska varierande mängd yoghurt. Men det kan man ju lägga till efteråt om det känns för lite.

Börja med att skära gurkan på hälften och skrapa sedan med en sked bort mitten, där det ju är exakt bara vatten i grönsaken. Men släng inte bort det utan är upp det, man behöver mera vätska i kroppen och det är onödigt att slänga mat!

Riv sedan gurkan, kan vara ganska grova strimlor, annars är risken att det blir bara vatten, då det ändå är gurka vi talar om.

Lägg sedan den rivna gurkan i ett hushållspapper, brukar köra dubbelt...

...och pressa ur överflödig vätska ur gurkan.

Blanda sedan ihop gurkan och yoghurten i en skål.

Pressa i lite vitlök, och hur mycket du än gillar vitlök så lita på mig och lägg i max en klyfta, brukar själv lägga en halv och då gillar jag vitlök! Vitlökssmaken sugs i ordentligt ändå och det blir nästan alltid ändå för mycket vitlök om såsen står länge.

Sist blandar man i olja, brukar använda olivolja men ryps fungerar också bra. Och som ni märker har jag inte riktigt några mått utan kör helt enkelt på känslan och vad som ser bra ut och så måste man ju smaka också.

Servera till burgare, tortillas, potatis ja man kan ju äta tzatziki till allting! 

<3 : Madde

Vad jag köpte i Dublin

Som lovat kommer här nu det andra inlägget om Irland (åtminstone ett till på kommande), nämligen vad jag köpte i landet jag förälskade mig i. Köpte faktiskt inte så mycket men några saker kröp sig ned i min resväska.

Byxorna är nog min favorit. Har länge längtat efter ett par byxor i den här stilen, för att kunna variera jeansen och ha något lite stiligare som ändå inte är klänning i garderoben, och så hittade jag dessa perfekta. Precis som jag misstänkte så jag provade dem i Dublin var det min uppsvällda resemage som gjorde att de kändes lite tajta där (som alla andra kläder jag hade med mig) och sitter perfekt här hemma. Så fina och så sköna. 

Så köpte jag en ryggsäck och en vattenflaska på Pennys, det vill säga Primeark. Billigt och inte bästa kvalitet men så fina och de håller vad de håller. Pennys var dock inte alls lika bra som Primark i Amsterdam.

Världens finaste vattenflaska alltså! Ska försöka dricka mer för 50 000 gången i mitt liv. Och med en liters flaska som är Harry Potter inspirerad borde det gå lite bättre än de andra gångerna. Sökaren från Hufflepuff är här (ja det är vad jag blir enligt alla tester. Alltså sökare, och Hufflepuff för den delen också.

Kunde inte heller motstå den här söta kökshandduken, kan ju meddela att jag blev lite kär i deras söta får som fanns överallt.

Och ryggsäcken, har länge velat ha en ryggsäck i lämplig storlek, som det ryms saker i men som inte ändå är Helly Hansens 50L. Och så fina färger!

Köpte självklart lite snacks under resan också, bland annat två nya Skittles smaker, och det måste jag ju testa då det är mina favoritgodisar. Den övre heter Sweet Spicy och är verkligen stark, man kan inte äta många eftersom det bränner ordentligt i munnen. Den nedre heter Brightside och har väldigt somriga smaker. Så som lemonad och vattenmelon. Den gillade jag mycket, utom "summer punch" smaken.

Och måste bara visa, i Irland är spearmint blå och pepparmint grön. Allvarligt talat vad är felet, så mot hela min världsbild!!!

Och självklart måste man på en studieresa köpa haalarmärke till sig. Vi köpte sådana här för att representera den klassiska Guinness ölen från Irland (ja jag smakade en klunk för att man måste, blä och fy). Är lite ledsen över att jag inte har ett märke från Amsterdam, skulle köpa sista dagen men plötsligt rann tiden iväg och sedan hittade vi inte heller på flygfältet där det blev lite bråttom också. Men i och för sig spenderade vi de sista timmarna i Amsterdam på sexmuséet så det är väl prioriteringar där...

<3 : Madde

Själarnas ö

Sedan jag hörde om boken "Själarnas ö" av Johanna Holmström i podcasten "Mellan raderna" har jag velat läsa den, men samtidigt varit lite osäker för om boken är för skrämmande för mig. Men nu i maj tog jag i alla fall tag i det och läste boken. Och det var värt det gången hundra, och jag hade nog inte behövt oroa mig så mycket för det skrämmande. Visst undvek jag att läsa den om kvällarna då jag var ensam och annars också lite rädslig av mig men boken var inte skrämmande på det sättet.

Det handlar alltså om ett sjukhus för psykiskt sjuka kvinnor på Själö i Åbo skärgård. Hospitalet har funnits på riktigt och boken är fritt baserad på patientjournaler från dess aktiva period i början på 1900-talet. Läsaren får följa med två av patienterna på nära håll och även en av sköterskorna, men man lär nog känna flera andra intagna på hospitalet.

Det är ganska grymt att läsa om hur patienterna behandlas, hur de diagnostiseras och så vidare. De flest har ingen psykisk sjukdom alls, om man jämför med dagens diagnoser, men kvinnorna är där bland annat för epilepsi, att de är lesbiska eller har besvärlig PMS (som självklart inte var ett uttryck då men man fattar att det är det det handlar om). Grymt men samtidigt intressant och dessutom viktigt att veta hur saker har skötts i vårt land och i övriga världen.

Boken är otroligt välskriven och jag rekommenderar verkligen att läsa boken, och jag lovar att vågar jag läsa så vågar nog nästan vem som helst. Alltid då boken beskrivs och talas om låter den så hemsk och skrämmande men jag tyckte i alla fall inte att den var så skrämmande att läsa som jag hade väntat mig. Visst det är ju inte trevligt att någon dränker sina barn, ser hallucinationer och så vidare. Men som sagt, väldigt bra bok både språkmässigt och berättelsemässigt. Läs den.

<3 : Madde

Bommar och blåsor på vaden

Igår satte jag mig på hästryggen efter en och en halv vecka. Bilen visade att det var 25 grader varmt och även om jag bara hade top på övrekroppen kändes ridbyxor nog som ingenting man frivilligt borde sätta på sig en sådan dag. Jag var svettig redan innan jag hade suttit upp. Dessutom hade jag lektion så jag kunde inte ens välja att ta en liten lugn tur i skogen på grund av värmen. Baba tyckte dessutom inte heller att man ska arbeta en dag som denna och protesterade en hel del och vägrade gå framåt. Efter mycket arbete galopperade hon ändå snällt med mig och bockade inte en enda gång första delen av lektionen.

Efter att ha jobbat med att få galoppen att rulla fick vi rida lite travbommar och sedan göra lite galoppfattningar mellan dem. En övning som kändes väldigt svår för oss då vi fick instruktioner, att jag skulle lyckas lyfta galopp på rätt ställe och galoppera endast en sträcka på 10 meter. Eller ja att få henne att sakta ner var ju inget problem. Men det gick faktiskt helt okej, visst var hon trög och trött men vi galopperade på rätt ställen även om hon nog här började tycka att nu räcker det faktiskt med jobb idag. Här började hon lite protestbocka men det handlade inte om att hon blev sur på någonting jag gjorde fel utan för att hon var trött och inte ville arbeta mera. Och det bästa var at jag kunde strunta i det, säga till med spöt och fortsätta galoppera. Visst går det framåt med tjejen, för ungefär en månad sedan kunde och vågade jag inte galoppera henne och nu går det riktigt bra till och med. Det bästa och viktigaste är ju faktiskt att jag inte längre är rädd för hennes bockar, vi har en gång haft den stora fighten då jag vann och nu om hon försöker protestera eller testa gränsen så räcker det med att jag säger åt henne att nu gör vi inte så så fungerar det igen. Känns som en riktigt bra vinst! Nu fortsätter vi att jobba hela sommaren.

Ni som har följt med mig länge här på bloggen har tidigare fått läsa om mina problem med vaden och vet ni vad, nu får ni läsa lite till om mina vader. Kan tänka mig att ni väntat. Men ja alltså jag har haft mycket problem med mina vader till och från sedan början på högstadiet, och de ändrar ganska mycket i storlek också till och från. Eftersom muskeln sväller då den blir irriterad och överansträngd och så vidare. Nu har jag en tid under våren känt då jag rider att det gör ganska ont i vaderna, men har inte tänkt desto mera på det, de ansträngs ju i den sporten och med tighta chaps på benen känns det ju. Igår kändes dock lite extra mycket och jag tog av chapsen så fort jag satte av hästen. Hemma då jag bytte kläder märkte jag dock att som vanligt har jag märken av ridbyxornas sömmar och strumpornas kant på vaderna. Men även någonting annat. På högra vaden, där den gnids mot sadeln då man riden har en fin rad små blåsor bildats.

Jag antar att det är kombinationen av värmen, att mina chaps för tillfället då mina vader är lite svullna  är aningen för små och antagligen har ridbyxorna där under suttit lite dåligt och skavts mot sadeln i en dryg timme. Men jag blev bara lite konfunderad, vem får ens skavsår och blåsor på vaden. Visst att få på fötterna, mellan fingrarna eller liknande men mitt på vaden. Det är ju inget farligt men jag går och funderar nu om jag måste köpa ett par nya chaps i en större storlek för att kunna variera beroende på hur svullna mina vader är.

Och det är inte ens normala blåsor som är spända och vätskefyllda, eller de är vätskefyllda men själva blåsan är tunn och rörlig och vätskan kan likson flyttas mellan de olika blåsorna. Så konstiga.

<3 : Madde

Kan vi sluta kommentera kroppar NU

Jag tänker ta upp den här diskussionen, även om jag absolut inte på något sätt är en av dem som drabbas värst av det här. Men det här är ett enormt problem i vårt samhälle och om det här problemet får mig att känna så som det gör, så hur känner sig inte de som drabbas allra värst av problemet. Jag vet att jag är priviligerad, jag ses som att jag "har rätt kroppsstorlek", jag stämmer in på många av samhällets normer då det kommer till utseende och så vidare. Och därför är jag lite orolig för att skriva det här inlägget och vill därför säga att jag inte vill kränka någon och hoppas att ingen blir sårad. Men nu är jag så arg på det här att jag måste skriva om det. För om det får någon av dem som läser det här inlägget att ändra hur hen talar om någon kropp så är det värt det.

Okej så till problemet. Vi kommenterar kroppar runt omkring oss alldeles för mycket, på helt fel sett och utan att inse konsekvenserna av det. Alldeles för ofta händer det att det första som händer då man talar om en person är att hens kropp kommenteras. Oberoende om det är positivt, negativt eller bara ett konstaterande, det är inte okej. Och även om du inte säger det till personen, även om personen aldrig kommer att få veta vad du har sagt om dennas kropp vet du aldrig hur din kommentar påverkar den du talar med. Jag kan säga att jag för tillfället har ganska mycket komplex med min kropp (och nej jag vill inte ha några kommentarer om att min kropp är så fin eller någonting annat, för det är just det vi ska sluta med, att kommentera kroppar!), det är inte så många som vet om det och det är just det jag vill få fram, du kan aldrig veta vad den du talar med tänker om sin egen kropp och hur din kommentar om någon annan påverkar hen. För även om du skulle tycka att personen du talar med har världens finaste kropp enligt dig vet du aldrig vad hen själv tänker om sin kropp.

Och här har det ingen skillnad om kommentaren är positiv eller negativ, hur det påverkar kan ändå vara väldigt negativt. För även om den kroppen som kommenteras inte alls liknar min kropp så börjar jag att tänka på min egen kropp. Om det är negativt någonting i stil med att jag är så rädd att min kropp ska bli som den eller liknande, om det är positivt är det otrevligt och tankar om att man aldrig kommer bli lika "bra" som den kroppen. Och allvarligt talat förstår jag inte alls poängen med att kommentera en kropp. De flesta av oss tänker redan alldeles för mycket på hur vår kropp ser ut och hur vi borde ändra den, så varför ska vi fortsätta kommentera andra och även våra egna kroppar med andra, så att vi funderar ännu mer på vår egna kropp och hur vi borde förändra oss.

Enligt min mening kunde vi och borde definitivt sluta kommentera kroppar helt och hållet, för det finns väldigt lite nytta med just det. För någon. Den enda som får kommentera din kropp är enligt mig din partner, och hen får säga enbart positiva saker om din kropp, ingenting som kan ha en negativ klang på något sätt och ingenting som "jag tycker om dig trots... ´valfri kommentar om kroppsdel´". Den andra som har lov att kommentera din kropp är en utbildad läkare om det för din hälsa verkligen är nödvändigt. Och jag tror faktiskt att det händer ganska sällan som det är hur kroppen ser ut som är problemet, problemet i så fall är något annat och då tar läkaren upp det. Ingen har rätt att utan utbildning kommentera en kropp i hälsoskäl enligt mig. För tro mig, personen har tänkt på det du kommenterar ungefär 150 000 gånger helt själv och behöver inte din kommentar för att bli påmind om det hen går och grubblar över. Vi vet ju nog hur vi själva ser ut och oroar oss tillräckligt mycket för våra kroppar alldeles själv.

Här tror jag att ett argument mot är personer som är för smala för sin hälsa och inte ser sin smalhet själva. Och jag är inte alls sakkunnig på det här området men jag är ändå ganska säker att det inte heller här hjälper med att kommentera kroppen och att det inte är det som är problemet. I en sådan situation behöver personen professionell hjälp och det är ingen lätt sak men jag tycker faktiskt inte att kroppen ska kommenteras här heller utan i stället övertala personen att gå och besöka en läkare och kolla upp sin hälsa.

Så för att summera inlägget med en mening, SLUTA KOMMENTERA KROPPAR!
<3 : Madde