Har så mycket bilder jag vill visa från veckoslutets seglats och en hel del jag vill skriva också så tänker dela upp det. Nu kommer ett inlägg som är mer allmänt, mer om seglingen och om sällskapet och så vidare.
Det är då jag deltar i sådana här grejer jag verkligen minns och tänker efter "vilken galen tur jag har som är scout, tänk att jag får göra det här med sådda här människor". Att sova tre personer i den trånga förpiken på båten, där två ännu går helt okej att sova om man inte är rädd för kroppskontakt. Och varför? Jo för att en av personerna tror sig ha glömt sin sovsäck, självklart erbjuder de två personerna som ska sova i fören honom att sova med dem och låna sovsäck. Så det slutar med att man ligger riktigt nära varandra, personen utan sovsäck i mitten med delar av de båda andras sovsäckar över sig. Ja, personen som trodde att han hade glömt sin sovsäck var Kyllis. Men det var faktiskt mysigt enligt mig (inte enligt honom själv eller Kakkis som också sov där. Jag var glad och nöjd då jag blev skedad av Kyllis och dessutom fick hålla hand. De andra hade lite för trångt, och det blev ju inte bättre av att prinsessan här nog vet hur hon ska ta sin plats då hon sover.
Eller att den försvunna sovsäcken hittas nästa dag och personerna som ursprungligen skulle sova i fören nu sover där ensamma. Men "bara" två där är det plötsligt iskallt. Båda fryser genom hela natten, vi liggertätt ihop och kramar varandra men det blir helt enkelt inte varmare. Vi vaknar samtidigt mitt i natten, ser på varandra och försöker krypa ännu närmare varandra och krama varandra lite hårdare (dock var det ett svårt beslut att våga lägga ut armen från sovsäcken för att krama) och så klarar vi oss igenom den kalla natten tillsammans. Det är vänskap.
Att vi var fyra spontana personer som är ganska vana med att inte själva vara den som fixar (lite pinsamt nog...) så precis där efter blev veckoslutet. Att skicka mig och Kyllis till butiken var kanske inte det smartaste, men det gick bra och i slutet hjälpte även Caroline oss. Med lite upphämtning av min glömda handduk och sökande och provande av en frack (hemligstämplad information) och så lite häng i hamnen med kompisar som jobbar där blev avfärden några timmar uppskjuten. Inte var det ju någon fara, vi startade i alla fall iväg utan en klar destination, men med en tanke att vi stannar senast i Barösund. Efter en etapp som slutade i nattseglats blev det till slut Barösund klockan tre på natten. Men lilla trötta jag sov runt en och en halv timme på natten, skönt men svinkallt att vakna.
Att jag inte vet när jag senast haft det så bra och så roligt. Vi är alla så avslappnade personer att vi tog allting med ro och skrattade galet mycket, både åt och med varandra. Men med kärlek så klart. Vi hängde ut över relingen fastspända i sele för att få poäng för att agera galjonsfigur. Kakkis med galen höjdskräck klättrade upp i masten för att lägga upp ett rep. För att klara det.
Kyllis då han nästan föll efter ett försök utan händer
Vilket han senare lyckades med
Är lite stör på att fotona inte alls visar hur tufft det egentligen var, det var skrämmande och spännande och väldigt roligt. Men kanske bra att inte det syns riktigt, sådana bilder ska man inte visa åt mamma...
Att köket i båten slutade fungera ungefär och bara brann med den minsta lågan vi sett, slutade med att potatisvattnet inte kokade och efter två timmar på spisen var våra små nypotatisar fortfarande väldigt hårda. Inget annat val än att äta halvråa potatisar, men även det görs så klart med ett leende på läpparna.
<3 : Madde
